SALUKISPESIALEN 2015. 

Reisebrev av Katarina Petersson

”Bedömning i rasande fart på EDS……..”

En utställning kan planeras in utifrån många aspekter. Ibland utifrån att vi gissar att vi har extra stor chans just för den domaren eller vi tror att det inte är så många andra som anmält. Andra orsaker kan vara att vi helt enkelt vill se andra salukis och träffa lite trevligt hundfolk eller just uppleva den utställningen med en speciell domare, kanske en rasspecialist. EDS, den europeiska vinnarutställningen i Lilleström, var en sådan utställning som för mig där det sistnämnda övervägde när jag anmälde. För jag visste inte mycket om domare Juan Carlos Vasconcellos, salukiuppfödare med kennelnamn Anjal Sahara, från Portugal.Och det visade sig vara många anmälda hundar, vilket var naturligt med den reklam Norsk Kennelklubb gjort för sitt arrangemang samt lockade med de vinnartitlar som delades ut. Något vi inte visste var hur bedömningsreglerna skulle visa sig vara. Här gällde det att vara på tårna visade det sig!

Resan dit
Vad är bäst med en hundutställningsresa? Resesällskapet förstås, vilket innebär massor av hundsnack och tiden försvinner snabbt i samband med att milen avverkas. En annan sak är god mat och kanske ett glas vin och en skön säng när man väl stannar. Jag fick så trevligt sällskap av Maria Jönsson-Jansson, som jag hämtade upp med min husbil på Alnön, utanför Sundsvall. Och det visade sig att vi var en bra kombo; Maria, även hon van husbilsägare sedan många år, bidrog även med att visa sig vara en fantastisk kock med förberedda middagar för hela resan och jag bidrog med husbil och sköna sängar. Så skönt att krypa ner i sängen vid stoppet i Charlottenberg när regnet öste ner ute. Dagen därpå rullade vi in i Norge och kom fram till en minst lika blöt husbilsparkering utanför mässhallarna.

Salukispecial med middag
På fredag, mitt på dagen, startade norska salukispecialen med Brian Duggan från USA som domare. Ni kan läsa om utställningsresultaten på annan plats i denna tidning. Jag vill lyfta fram alla härliga norska salukivänner och den alltid så välarrangerade rasspecialen som är ett nöje att delta på. Väl ”brandad” med specialtryckt mugg med salukimotiv och den traditionsenliga knappen som vi alla fick, utställningskatalog som ingår i anmälningsavgiften och en stor tårta med samma motiv av Elle J. Wilson. I år hade man också en gemensam middag, på en italiensk restaurang visade det sig, på gångavstånd från mässhallarna i Lilleström. Alla utställare som önskade delta och vår domare Brian, vi var nog nästan 30 personer, hade mycket trevligt och det blev en fin avslutning på denna dag.

EDS i rasande fart
Otroligt spännande och lite, nästan högtidligt, var det att förbereda sig då det i katalog deltog salukis från hela Europa. Det var utställare från Ryssland, Tjeckien, Cypern, Finland, Polen, Italien och Frankrike. Hur skulle det gå för oss från Sverige? Det visade sig att många inte ens hann uppfatta vad som sedan skedde! De regler som visade sig gälla var samma som vid världsutställningar och det innebar inga kritiker, inga CK, fyra hundar placerades i varje klass där endast vinnaren gick vidare i konkurrens om cert, CACIB och vinnartitlar. Men från ringen fick du resultatet på ett vackert tjockt A4-papper där det kryssats din hunds resultat med placering. De lyckliga vinnarna fick kryss för cert, res.cert, CACIB alt. res.CACIB och då ev. även någon av titlarna Europeisk Juniorvinnare, Veteranvinnare eller Vinnare 2015. Lägg till då att vår domare dömde de 48 (hela 14 var strukna) salukis på lite över 1,5 timme (!) så förstår ni att det inte kändes som så mycket valuta för den extra dyra anmälningsavgiften.

Fyllda mässhallar och fina finaler
Efter rasbedömningen, för mig med fantastiskt resultat med cert och norskt championat, och efter en lunch och byte till mer bekväma kläder i husbilen valde vi att inte stressa hemåt direkt. Vi bestämdes oss istället för att strosa runt i mässhallarna, som var enorma och fyllda med massor av roliga prylar och fullt med europeiska kennelklubbar som gjorde reklam för sina utställningar 2016. Vi besökte både SKK och The Kennel Club (engelska kennelklubben). Ryska kennelklubben, värd för 2016 års världsutställning delade ut både godis och diverse prylar för att göra reklam. Själv köpte jag fina prylar i en monter och de visade sig komma ändå från Italien! Vi avrundade med massor av ”gofika”, som vi säger i Norrland, som Eukanuba bjöd på och vilade trötta fötter i deras stora rosa soffa. Innan vi valde att lämna mässan såg vi några av lördagens finaler i stora ringen och hejade lite extra på de svenska förstås!