Mitt første besøk på Salukispesialen | ||
Foto: Britt Mikkelsen | ||
Hva gjør en når to- og firbente venner flytter. Joda, det blir langveisreise av sånt. Og hva er ikke mer naturlig enn å slå sammen besøk og foto-hobbyen. Da jeg spurte Cathrine hvilke utstillingsplaner hun hadde og samtidig luftet tanken om å være med var hun ikke sen om å svare. Jeg fikk raskt tilbakemelding at Salukispesialen var noe jeg ”måtte” få med. Argumentet var helt klart – flotte hunder og god stemning. Flybillett ble bestilt og nå var det bare å se fram til avgang. Utstillingsdagen kom og værgudene var i godlune. Det kunne ikke vært bedre vær. Sol fra skyfri himmel. Det var en avslappet atmosfære når vi kom til utstillingsplassen. Utstillere kom på løpende bånd med telt og hunder. Telt ble satt opp og hunder fikk plass i skyggen. Folk og hunder hilser på hverandre, ikke noe stress og mas. Og ikke minst, ingen bjeffing, ingen utageringer og ingen kjefting. Dette tegnet til å bli en god dag. Utstillingen ble åpnet og dommeren ønsket velkommen. Utstillere og grasiøse hunder ble kalt inn i ringen. Fortsatt fred og fordragelighet. Her kunne man faktisk sitte ringside uten å bli løpt ned. Ja da ha du vel skjønt hvilken ring jeg av og til henger utfor. Det var flott å se at hunder ble presentert i sin beste kondisjon og at utstillerne selv hadde gjort sitt ytterste for å se presentabel ut sammen med sin hund. Midtveis i utstillingen var det pause. Jeg hadde tidligere fått forklart at det skulle være felles lunsj. Dette var en tradisjon hvor deltakere har kjøpt inn mat eller laget en rett. Alle er med og bidrar på en eller annen måte. Utstillere og deltakere stilte seg i kø for å forsyne seg av masse delikate retter. Vi satt oss ned sammen med våre teltnaboer og prater litt løst og fast. Det blir en tur nummer to for å prøve buffeens søte retter. Tradisjonen med felleslunsj må dere bare holde på, det var utrolig trivelig. Utstillingen fortsatte og til slutt får vi kåring av BIR og BIM. To flotte eksemplarer av rasen. Det har vært utrolig trivelig å være på min første salukispesial. Hyggelige folk og hunder, avslappet stemning og ikke minst et behagelig lydnivå. Denne utstillingen har jeg lyst å besøke flere ganger. Hilsen Britt M. |
Drammen - en helg att minnas! | ||
Artikkelen sto på trykk i Mynden, julen 2010 |
||
Jag såg fram emot helgen i Drammen. Äntligen så hade jag lyckats att få med mig min man på resan, något som inte händer allt för ofta nuförtiden när resmålet är en hundutställning. Vi var först oens om hur lång resan var mellan vårt hem i Edsbyn, Hälsingland och Drammen. Enligt min man var det minst 70 mil, men enligt den uträkning jag gjorde via Internet så var det bara ca. 47 mil. Inte alls så långt för de flesta av oss utställningsmäniskor som inte drar oss för att åka en bit när det gäller våra kära hundar. De kan ju vara ett tips för en hundägare runt Oslo att veta eftersom vi har en nationell utställning här i juni månad varje år. Nåja, tilbaka till Drammen! På fredag bar det av mot Norge. Lite väl sent kom vi fram till vårt hotell, och där möttes vi av några kända ansikten, fler salukiägare som skulle ställa, kul! Vi fick information att det inte var alls svårt att hitta til utställningsplatsen och det skulle dessutom vara skyltat dit. Den första utställningsdagen grydde och med pirrande mage fick vi i oss frukosten. Vi åt i lugn och ro för det var ju lätt att hitta til utställningen hette det! Som tur var så hade jag ju min man med, för jag hittar inte ens här hemma i byn. Olyckligvis så hade något gått snett så det var inte skyltat dit, och jag fann inget namn på pm-et som jag kunde kontakta. Men efter några missar hittade vi rätt väg. Parkeringen var alldeles intill ringarna och man kunde lämna hundar i bilen utan att vara orolig för den stekande solen, lummiga träd skymde bilarna på många ställen. Solen sken och det tycktes varje människa göra som jag mötte. Platsen var perfekt vald, toaletterna alldeles intill, gott om område runt omkring för att rasta hundar och för att kunna se allt som hände i ringen. Jag såg prisbordet som många hade sponsrat med konst, skinhalsband och allt du kan tänka dig. Jag började genast sukta efter priserna och rosetterna, tänk om vi vann... Nu blev det ju inte alls som jag önskat mig. Min «Assar» var den ende hanen som fick en 2:a den dagen av mr Allen. Min man började muttra sin besvikelse, åka så långt för en 2:a! Jag försökte muntra upp honom, vi hade ju en dag till här. Dagen flöt på och jag pratade med många både nya och gamla vänner runt ringen. Ett fantastisk tilfälle att knyta nya kontakter och få prata saluki. Så kom lunchen. En bra idé att ha «knytkalas», som vi säger i Sverige, på en sådan här tillställning. Det var en buffé av både mat och dessert. Väldigt trevligt istället för att folk sitter var och en för sig och kastar i sig maten. De gav mera stämningen till den redan trevliga dagen. Nu vart vi inte kvar på finalen utan åkte tilbaka till hotellet för att ladda upp inför en ny dag. Dag 2 slutade i alla fall bätre trots lika hård konkurrens. Vår «Assar» blev BHK-3 och fick därmed sitt andra norska cert av mrs Allen. Jag grät nestan när jag fick rosetten i handen. Det som gladde mig mest var alla gratulationer från alla runt omkring. Att vara ödmjuk och sportslig i ringen är inte bara trevligt för vinnaren, det smittar av sig och skapar en härlig atmosfär runt hela tilstälningen. Vi har ju alla olika smak på det mesta, så även på våra hundar. Fördelen med vår ras, salukin, är ju att ras standarden är så bred att det finns nog en saluki för alla, och inget är fel bara vi följer den standarden. Den här helgen visade verkligen oss att hundutställning är som att åka hiss. Ena dagen gick det ner, «Assar» fick en 2:a, men dagen efter så gick det upp, då blev han placerad och fick cert. Men det är väl det som är tjusningen med vår sport. Då kan vi ju alla stå där som vinnare. Nu åkte vi svänskar hem med både tik- och hanhundcerten på söndagen. Ni gladde er med oss och det tackar vi för. En liten tröst är kanske att jag är halvnorsk!! Skokloster Summershow i all ära, men det är trevligt med en mindre utställning där du hinner se alla hundar, prata med folk och hinna se allt som händer. Något som du inte hinner på en stor utställning. På återseende Drammen Mvh.Kikki Simonsson, Kennel Matanah's, Sverige |
Om s alukispesialen 2010 | ||
Artikkelen sto på trykk i Mynden, julen 2010 |
||
Årets spesial ble en like stor suksess i år som alltid! Dette er en dag man ser fram til - den er sosial og veldig trivelig. Nå har ikke vi vært med i så mange år, men vi koser oss like mye hver gang! Været i år var supert og plassen ved Lier skole var trivelig. I år var jeg kun på sidelinjen, med beinhinnebetennelse og en streng lege så var det ikke stort annet å gjøre... Jeg tenkte for meg selv at den legen som gir 2 uker løpeforbud til utstillingsavhengig myndeeier umulig kan ha hund selv! Men alt løser seg - en av de flotte tingene med salukimiljøet er at man så og si alltid får hjelp, så Brum ble stilt av Geir. Og dermed fikk jeg frie hender til å ta bilder- mange bilder... Celine var med i Barn & Hund i år, dette er noe hun virkelig har fått interessen for. Til slutt var det tid for finalene.... Til slutt vil jeg gratulere alle vinnere i alle de forskjellinge klassene, men selvsagt spesiellt til BIS og BIM hundene med sine lykkelige eiere! To flotte hunder stod igjen til slutt! Tusen takk til SalukiUtvalget som arrangerte en super salukidag. - Stine - |
||
Celine & Brum som vinner av Barn & Hund - dommer var Chanett. | Vinnere Beste Hode & Uttrykk - Celine og Deanna - dommer Ken Allan. |
Noen ord om Salukispesialen 2010 | ||
Artikkelen sto på trykk i Mynden, julen 2010 |
||
Salukiutvalgets leder, Elisabeth Espedal Hoogstrate, ønsker velkommen til Salukispesialen 2010. Foto: Renata Ewa Goel Vi i utvalget er utrolig takknemlige for at vi har slik en flott gjeng salukieiere som bidrar til å gjøre denne utstillingen til årets «happening» i den norske salukiverden. I år var vi for første gang på Lier videregående skole. Vi var blitt fortalt av andre at dette er et ypperlig sted å holde utstilling, men vi måtte jo prøve det selv for å kunne bedømme det. Til dere som sa at dette var stedet, bl.a. Nina, så har dere helt rett! Det er en flott utstillingsplass med gode fasiliteter med tanke på toaletter, parkering og fine gressplener. Når været slår til med en helt perfekt solrik septemberhelg, så kan det jo ikke bli bedre. I år ble det dobbeltutstilling med vår moderklubb, Norsk Myndeklubb, og det fungerte utmerket. På fredagen ble vi hjulpet med opprigging av Svein Aaslund og tidligere leder Helge Foss. For noen arbeidsjern! På null og niks var store telt oppe og ringer på plass, klar for morgendagens innrykk. Tusen takk for hjelpen. Neste morgen var det full rulle med å få klart premiebord og ta imot mat til felleslunsjen. Geir har bedt meg si en skikkelig varm takk til alle dere som bidro med premiegaver til årets spesial! Dere har vært suverene. Helge Foss bemerket at vi hadde et helt formidabelt premiebord. Tusen takk til dere alle sammen fra oss i utvalget for at dere stiller opp. I år var det Sigbjørn som tok på seg ansvaret for felleslunsjen, og jeg er helt sikker på at alle dere som var på utstillingen, er enige med meg i at den var bare helt super! Så utrolig mye god mat dere kom med! Og så lekkert presentert den ble. Vi vet at det var mange sultne sjeler som ventet på å få hogge inn rundt lunsjtid, og som på en fantastisk måte respekterte at vi ventet på at dommerens kone, Diana, skulle ankomme. Alle sto fint i kø da klarsignalet ble gitt, og alle fikk smake på det de ønsket. Dere er bare suverene! Både for måten dere ventet med tålmodighet selv om tarmene skrek, og for den vennlige og sympatiske atmosfæren dere skapte rundt hele felleslunsjen. Vi har inngått en avtale med Ann Kristin Børsum når det gjelder kaffe. Til neste år er hun kaffemester! Dette fikk vi tilbakemelding om at var savnet. Vi vil også benytte sjansen til å takke våre utenlandske utstillere! Igjen i år hadde vi besøk fra den andre siden av kjølen, Sverige. De sparket godt fra seg og vant både det ene og andre. Jeg tror at de synes at det er ok å være svensk i Norge. Det som er ekstra gøy, er at også de har med mat til felleslunsjen og gavepremier. For oss i utvalget er det også kjekt at tilbakemeldingen er at de ønsker å komme tilbake neste år. Velkommen skal de være. Til slutt vil vi takke alle for den flotte sportsånden de viser under spesialen. Denne fine, varme stemningen som er rundt ringen, gjør at det er en glede å jobbe med arrangementet. Vi håper å se like mange rundt ringen i 2011! Tusen takk for en flott helg! Ført i hånden av Elisabeth, men på vegne av alle i utvalget. |