Vi har stilt noen få spørsmål til den lykkelige eier av BIS-hunden på vår Salukispesial 2013.
Hunden er NORD UCH NV-12, NJV-12 Dabka`s Michelle, hennes eier er Annelise Wettergreen og de bor i Lørenskog, Norge.

Gratulerer så mye med det flotte resultatet på den Norske Salukispesialen 2013! Hvordan var Michelle sin reaksjon på seieren?
Hun var sliten etter mange runder i ringen, men var lykkelig når hun fikk et griseøre; hennes favoritt godis.
Men det var nok eierne som var mest fornøyde. Jeg hadde noen fantastiske opplevelser i ringen den dagen. Første gang når hun ble beste tispe, i stor konkurranse med mange flotte hunder. Det var jo ikke til å tro! Når hun deretter ble kåret til BIS, følte jeg at ”verden sto stille” et lite øyeblikk. Det var bare helt vanvittig moro. Tusen takk til dommeren Meike DeHaney, og takk til dere alle for alle hyggelige gratulasjoner etterpå.

Dette er jo første gang hun vinner Salukispesialen, har hun tidligere vunnet BIS på andre utstillinger?
Tross sin unge alder (snart 2 ½ år) har Michelle vært i BIS-ringen hele 6 ganger. Allerede som junior ble hun BIS-2 junior, og etterpå har vi vært i BIS-ringen i både åpen klasse og i championklassen. Jeg ble ekstra glad for hennes BIS-3 plassering i Greyhoundklubben på Hadeland i år, men det er klar at BIS på Salukispesialen er toppen av det beste man kan oppnå! Hun har dessuten vunnet 15 BIR, så jeg synes jo det en stålende prestasjon av en så ung dame..

Trodde du på forhånd at hun skulle vinne?
Å nei, det hadde jeg ikke engang drømt om! Men desto morsommere var det! Det tok jo litt tid før det gikk opp for meg, og jeg blir ydmyk hver gang hun gjør det bra i ringen.

Hvilke forberedelser gjorde dere før utstillingen?
Ikke annet en dusj dagen i forveien. Det var hektiske dager i forkant av spesialen for oss som var med å arrangere utstillingen, så det ble ikke tid til noe trening, nei.

Hvordan ble seieren feiret?
Det ble champagne til de 2-bente og tørrfisk til de 4-bente!

Hvordan har dere det nå?
Hvis du tenker på seieren, så ble den fort glemt når hverdagen kom. En løpetur i skog og mark er lykken på jord for hundene mine, og det får de oppleve hver dag. De løper helst sammen med sine salukivenner, og vi er heldige som har gode turkamerater, både for meg og hundene. Så kort sagt; hverdagen er viktigst og best

Kan du fortelle hvordan du ble salukieier?
Jeg er oppvokst med engelske settere og det var naturlig å fortsette med denne rasen i voksen alder. Men for noen år siden møtte jeg en saluki for første gang, og jeg ble helt målløs. Jeg bestemte meg for at min neste hund skulle være en saluki. Nå er jeg en lykkelig eier av Chanel & Michelle. Jeg synes salukien er vidunderlig vakker, med en herlig personlighet. Rasen er aktiv, noe som passer meg godt. Jeg har alltid vært et friluftsmenneske og nå har vi (Chanel & Michelle og jeg) fått flere turkamerater med samme interesser. Dette setter vi veldig stor pris på.

Vil du fortelle oss litt om Michelle?
Michelle er en selvstendig og selvsikker dame. Eller kanskje jeg skal si ”jente”, for hun er jo bare 2 år. Hun var en skikkelig villbass som valp, men har roet seg veldig. I skogen er toppen av lykke å være hare for de andre salukiene. Hjemme elsker hun å leke med ball, men hun vil ha meg med i leken – ellers er det ikke så gøy. Hun er samarbeidsvillig og kjapp ”i hue”, og fikk mye ros allerede på valpekurset for sin lærenemhet. Hun kan også være utrolig sta, men det kjenner vel de fleste salukieiere godt til…

Hva er fremtidsplanene for Michelle og deg?
Vi har ikke lagt noen fremtidsplaner. Men jeg synes fortsatt at det er moro å gå på utstillinger, så jeg har ikke tenkt å gi meg med det første.


Tusen takk for at vi fikk gleden av å se vakre Michelle, og lykke til i fremtiden!

Eftersom jag har en av mina uppfödningar boendes utanför Oslo så planerade jag en resa igen till norska Salukispecialen. Och att resa två är ju så mycket roligare än ensam, så underbart trevligt när Eeva hörde av sig och ville följa med. Med nya husbilen, fyra Salukis och full packning med massor av god mat i kylskåpet började vår nästan 90 mil långa resa till Norge.

Campingplatser
Vi hade inga planerade stopp på resan vi nu startade utan tänkte köra så långt vi orkade och när det började mörkna började vi leta efter plats att stanna på. Strax utanför Malung fann vi en liten camping som låg alldeles vid Klarälven. Vackert när vi vaknade på fredagmorgon med dimmorna som dansade över vattnet. Efter frukost så hade vi inte många mil kvar till norska gränsen när vi återigen var på vägen. Nästa stopp var bokad plats på Bjerke travbana där vi tänkte delta på Norska Kennelklubbens internationella hundutställning på lördagen när vi nu ändå var i närheten.

Bjerke internationell utställning
Fredageftermiddagen, när vi backade in på anvisad plats på travbanan, var varm som en sommardag i juli och med ett glas rosè utanför husbilen kunde vi bara vila och njuta av solen. Efter en lång promenad på området blev det dags att gå till utställningsområdet för att sätta upp tält inför morgondagen. Som dom bestämda utställningsvana damer vi är; båda två, fick vi raskt ett stort ”mission”, nämligen att övertyga platschefen att Salukiringen var alldeles för liten att kunna fungera bra. Efter lite hjälp av fler utställare som kom på plats fick vi organisatören att utöka ringen, som från början var en katastrof för vår ras som behöver visas i trav med ordentligt utrymme. Kvällen blev en god grillmiddag på medhavd stor gasolgrill som några norrmän tittade lite avundsjukt på.  Det luktade väldigt gott! Lördagen blev som de flesta internationella hundutställningar är, rätt snabbt avklarat, lite förvånande resultat till vissa delar och glatt överraskad blev jag med reservCacib som blir CACIB och Bästa tik-3 på min Laziza. Roligast var också att gå runt och shoppa lite i blygsam skala dock, bland alla stånd med olika hundprylar, där en del av sortimentet inte finns i Sverige. Inleda samtal med alla foderförsäljare och visas intresse för just deras produkt för att därefter gå därifrån med kassar proppade med diverse prover.  Kan lova att vi tillsammans hade fått nästan över 10 kg hundmat gratis!

På plats i Lilleström
Efter en kortare resa, enkelt att hitta dit, då vi fick hjälp av trevliga norska killarna Kenneth och Geir, kennel Sinaxs som guidade oss och körde före. Platsen var ny för utställningen och skulle provas inför deras stora arrangemang 2015 då Norge är arrangör av European Dog Show i september. Salukiutvalget, norska Salukiklubben planerar sin utställning samma helg i september detta år och räknar med stort intresse kan jag tänka. Inbjuden domare 2015 är Brian Duggan, USA, välkänd för oss svenskar efter vår Raskonferens 2012 där han var en av föreläsarna. (Läs mer om Brian och hans uppfödning i förra numret av Salukibladet, nr 2-2013). Platsen var ett friluftsbad vackert beläget vid en stor vik och stor välklippta gräsmattor och stor simbassäng, dock avstängd för rengöring denna helg. Hela anläggningen var hyrd och inhägnad så efter kl 1800 på kvällen stängdes grindarna och vi kunde sova tryggt vi som stod med husvagnar och husbil. Kvällens middag blev grillning igen och Salukisnack med våra norska husvagnsgrannar till långt in på natten. Tänk vad en hundras kan skapa ändlösa samtal och de olika ämnena tar aldrig slut!

Felleslunch på solig utställningsdag
Tänk er att ni har tillgång till en enorm lunchbuffé på varje utställning! Är det möjligt? Ja, på norska specialen är det alltid så. Bara detta är värt ett besök. Vi d lunchtid, mellan hanhunds- och tikbedömningen tar alla, domare, utställare och arrangörer, lunch och njuter av alla rätter som står till bords. ”Felleslunch” fungerar så att alla utställare tar med en maträtt och betalar på så sätt sin lunch. Om man inte kan göra det så kan man betala en lunchavgift för att få äta lunch. Förutom lunchmat i alla dess former, ost och kexbuffé så finns där massor av olika efterrätter om man inte, mot förmodan, blivit mätt eller bara är sötsugen. Jag, Katarina, var så glad vid lunchen så jag kunde knappt äta då min hane Lazeez vunnit sin öppna klass, slutat som bästa hane med cert! Men utställningen rekommenderas bara genom att denna Felleslunch blir ett så trevligt inslag på utställningen. Något utöver det vanliga på alla sätt och vis.

Domare Meike Dehaney, kennel von der Irminsul
Domaren kom från Tyskland och är en av våra äldsta aktiva salukiuppfödare idag enligt presentationen i katalogen. Hon var så trevlig med oss utställare och hundarna, positiv med en tydlig insikt i vad hon ville ha dömde hon igenom alla de 57 Salukis som kommit. Vi  svenskarna som kommit, förutom vi som skriver, hade Ulrika och Johan från Nyköping kört hela vägen till Oslo  och vi kände oss alla så välkomna av våra norska Salukivänner. Trots att båda BIS-vinnaren och BIM var svenska hundar så var det hjärtliga och glada gratulationer till oss vinnare! Best In Show, tiken Dabka’s Michelle är dock norskägd, av Annelise Wettergreen.

Mängder av fina hederspriser
Det var ett enormt flott prisbord och flera fina vandringspriser finns också på denna utställning. Jag som vann Bästa hane och sedan BIM hade med mig hem förutom en stor BIM-rosett, fruktkorg, två (!) vinflaskor, presentkort på ett vackert vinthundshalsband och koppel, värde 40 euro. Jag har ännu inte kunnat bestämma mig för vilket av alla de vackra halsbanden på hemsidan www. jawharah.wz.cz som jag ska beställa! Vidare en enorm blombukett och lite annat smått och gott!  Allt annat på utställlning är också ordna med extra omtanke, såsom en glassig vacker katalog i extra tjock kartongpapp, speciella ”badges”, knappar upptryckta med en exklusiv logga med Salukimotiv för varje års utställning. Under utställning, tror det var innan finalerna, delades också priser ut till Årets mestvinnande Salukis på utställning och lure coursing, Årslistorna fanns också med i katalogen med foto på de två vinnande hundarna inom utställning och lure coursing.

Årets utställning officiell
Överraskningen blev också stor då vi båda inte förstått innan att 2013 års Salukispecial var officiell och hade cert till vinnande hane och tik ett s k ”lite” cert, för norsk utställningschampionat krävs att ett av tre cert är vunnet på internationell utställning arrangerad av NKK, Norsk Kennelklubb, det benämns som ”stort” cert.  Ibland kan även specialklubbar få möjlighet att dela ut ”stora” cert. Vad vi kunde förstå skulle nu Salukiutvalget (norska Salukiklubben)försöka få möjlighet att dela ut  ”stort” cert på någon utställning framöver, tror i första hand till 2015. Avslutningsvis kommer vi gärna tillbaka nästa år om vi får möjlighet, speciellt med tanke på att få träffa alla nya norska vänner vi fått med det gemensamma intresset – vår fantastiska ras – Saluki! Domare 2014 är Michael Williams, kennel Kasaque, från England för er som nu blir lite nyfikna och kanske funderar på att planera in denna utställning inför nästa år. Vi lovar att ni inte kommer att bli besvikna! STORT TACK alla ni som jobbat med utställning och gett oss fina minnen från en helg i augusti i Norge!

Vi får börja med att tacka Annelise Wettergreen som tipsade oss om Salukispecialen i Norge! Samt det mysiga och gästvänliga Losby Gods som även Annelise rekommenderade oss. För Johans del var det här första gången som han besökte Norge.

Utställningen var på en fin utomhusbadanläggning med mycket gräsyta samt att man såg den fina vyn av Lilleström. Mycket trevlig stämning och ett plus att det användes mikrofon under utställningsdagen! Fantastiskt arrangemang med det vackert framdukade lunch / dessertbordet som smakade gott i det fina vädret. Samt att inte förglömma det rejäla prisbordet!!

Vi säger Heja Norge, det här gjorde Ni toppen och vi kommer garanterat tillbaka nästa år. Men då ska vi stanna lite till så det även blir någon golfrunda på vackra Losby Gods.

Kramar från Ulrika Pettersson & Johan Grönborg, vov från Dibha & Chagall.